Hur kommer det sig att lugn & långsamt betyder så mycket för mig...

Det korta svaret är väl helt enkelt för att hjärnan och kroppen mår så mycket bättre av det.





Att jag den hårda vägen fick lära mig att vi inte är byggda för att köra på, lösa problem, jobba som om det inte fanns någon vila eller räcka till till alla andra utan att ta hand om oss själva först.


Hösten 2015 skickades jag till företagshälsovården för att jag satt och grät av utmattning samtidigt som jag jobbade, läkaren där bedömde att jag var vidbränd men inte utbränd. Där och då tackade jag nej till 50% sjukskrivning - jag förstod inte hur sjuk jag var redan då. Det är precis det som är så lurigt med långvarig stress utan återhämtning. Hjärnan stänger ner vissa funktioner för att spara energi till det som är livsnödvändigt för oss. Vår förmåga att planera och organisera påverkas, liksom vår förmåga att koncentrera oss. Hjärnan vill bara att vi skall överleva och kroppen reagerar som att vi står inför en dödlig fara. Genom att ha denna kunskap kan vi förstå vikten av balans och återhämtning - lugn & långsamt är livsnödvändigt. Inte alltid, men ofta.


Dock lärde jag mig inte det på egen hand. Rent krasst skulle jag vilja säga att det var mina barn som lärde mig det. Mina kloka, förståndiga och fantastiska söner som alltid varit bra på att lyssna av sina egna känslor, kanske har de inte alltid förstått sina känslor - men de har haft och har en helt annan kontakt och förhållningssätt till sig själva än vad jag hade tidigare. Nu ser det helt annorlunda ut för mig också och jag är oerhört tacksam för de lärdomar jag fått de senaste åren.


 

Även om jag visade tydliga tecken på utmattning 2015 kom det att dröja till oktober 2016 innan jag sjukskrevs. Vid den tiden kunde jag varken sova eller äta längre, och grät det gjorde jag dagligen och stora delar av dygnet. När jag nu tänker på hur det var då... känns det heeeelt orimligt. Att jag hamnade där jag hamnade berodde på en mängd olika saker både personliga och jobbmässiga, alla delar som finns i våra liv påverkar oss - mycket.


Vad jag allra främst lärt mig under de här åren är att prioritera min egen hälsa. Om inte jag tar hand om mig själv så kan jag inte heller finnas för någon annan - och när jag tar hand om mig själv finns det energi, tid och resurser att hjälpa andra. Det här är inte ett jobb man gör en gång, det här är en process som pågår hela tiden och då hjälper det väldigt mycket om tempot är lugnare & långsammare - för då hinner man känna efter.





Ett citat jag alltid bär med mig: Calm i superpower

 

När vi har har långa "att-göra-listor" utan återhämtning är det lätt att gå in i stressen, tappa bort oss själva och liksom missa livet. Låt lugn & långsamt bli en del av din vardag.


Kram Anna