Så har det blivit sommar på riktigt...

inte bara i almanackan. Där är det juni, juli & augusti som gäller. På pappret. Men som du mycket väl vet så är verkligheten och det som står på ett papper sällan samma sak.





Vis av erfarenhet vet jag att verkligheten ofta är på ett sätt, och hur vi tänker att något skall vara är på ett helt annat sätt.





Just när dessa två "verkligheter" är långt från varandra uppstår lätt stress i våra kroppar. Tänk om vi bara kunde låta våra tankar vara lite mindre planerande (finns det ens ett ord som heter planerande?), våra tankar vara lite mer i den stunden som är just nu, våra tankar vara lite mindre rädda för saker som kan gå fel... hur bra skulle inte det vara?


För att ge ett konkret exempel.

En dag på stranden

Du har planerat att du och din familj skall åka till havet en dag, ni skall ha med picknick både till lunch och fika, du ser fram emot att få ligga i solen, ta svalkande dopp, kanske läsa några sidor i din bok... en skön och avkopplande dag helt enkelt. Barnen är tonåringar så de kommer klara sig själva, spela lite strandtennis, kolla på sina mobiler. Maken är nöjd bara han får läsa sin bok och dricka något kallt. Du ser framför dig hur himmeln är alldeles sådär ljuvligt ljusblå, sanden varm mellan tårna och familjen lugn, nöjd och glad. För att denna dag skall bli så som du tänkt dig har du planerat, handlat, plockat ihop badkläder, handdukar, parasoll... Som du ser fram emot en härlig dag vid havet.


Dagen för strandhänget är här.

Du stiger upp lite före de andra för att förbereda det sista, koka kaffet och packa ner maten. Du kikar ut genom fönstret och ser att det är moln på himmeln... så såg inte himmeln ut i din planering. Ja, ja vädret vet du ju att du inte kan påverka - det blir nog bra ändå. Familjen vaknar, de andra är inte riktigt lika peppade som du på att vara på stranden en dag, de tycker det är för varmt att vara i solen, sanden är i vägen när man skall äta.. Redan innan ni satt er i bilen för att åka kommer protester. Du känner att du blir lite irriterad, du har ju lagt ner jobb på att det här skall bli en härlig dag för hela familjen, t.o.m bakat och packat barnens favoritkakor. Efter lite stök kommer ni iväg, himmeln verkar klarna och ditt humör stiger - åh som du skall njuta.

Ni hjälps åt att bära allt du packat och fixat, ni hittar en plats där ni kan hålla till, breder ut era handdukar och barnen går direkt ner i vattnet. Du lägger dig ner, plockar fram din bok... och så är barnen tillbaka, vill ha något att äta... Du förklarar var i packningen det finns... lägger dig ner, plockar fram din bok... och maken undrar om du skall med och doppa dig. Okej, du följer med - fast helst skulle du värmt till dig lite mer i solen först. Vattnet är iiiiiskallt, inte alls sådär lockande som du tänkt dig. Tårna liksom fryser till is. Molnen breder ut sig över himmeln och du är inte alls sugen på ett bad. Du känner en besvikelse inom dig, det var ju inte så här din dag vid havet skulle vara. När ni kommer upp från vattnet har barnen tröttnat på att vara på stranden, de tycker att de hunnit bada, äta och chilla - nu vill de hem till vännerna.

Du övertalar dem att stanna en stund till, lägger dig ner, plockar fram din bok... läser några rader, innan maken undrar om det inte är dags för lunch snart...


Jag stannar där, för jag tror att du förstått vad jag vill förmedla. Bilden du skapat i dina tankar och verkligheten är två olika bilder. När dessa båda bilder krockar så får du känslor av irritation och besvikelse, och kanske tar du ut känslorna på din familj...? Det blir liksom inte så bra för någon. Att öva på att i den verklighet som faktiskt är här och nu kan få dig att uppskatta det du har, istället för att bli irriterad för att din bild av framtiden och din upplevelse av verkligheten krockar.


Att vara i det som är just nu har hjälpt mig väldigt mycket från min resa som utmattad anställd till lugn och harmonisk egenföretagare. Sen är detta inget som man lär sig en gång och sedan kan, utan det är en ständig övning i att vara medveten om just här och nu. Tacksam för att yogan hjälper mig med det.


Vad tänker du om det jag delat ovan? Har du lätt för att skapa en mentalbild av något som ligger framför dig? Brukar bilden och verkligheten stämma överens? Vad händer på din insida om bild och verklighet krockar?


Bra frågor att ställa sig själv.


Varm kram Anna